När saker bara klaffar

Som sagt ska jag snart flytta. Eftersom det är från ett land till ett annat är det ett litet projekt. Så fasligt mycket grejer har jag ju inte men man samlar ändå på sig mer än vad man tror trots en brand och hur mycket rensande som helst. Min familj tog med sig mycket av mina saker när de var här och hälsade på och jag lämnade också av en hel del saker hos mor sist jag var där. Trots det är det lite kvar. Mycket av mina träningskläder ska jag göra mig av med och resten av kläderna går i min resväska. Men jag har en sak jag gärna vill få med mig. Min lilla byrå.
Jag köpte den för två år sedan på loppis och körde hem den på min cykel. Den har perfekt storlek (ungefär som en vanlig resväska) och är jättesöt. Rent ekonomiskt är den inte värd något men det var en av mina första saker efter branden som jag köpte och verkligen tyckte om. Visst har jag funderat på om jag ska lämna kvar den men alternativet att skicka iväg den på posten har alltid funnits där. (Det verkar inte vara någon som tar bilen upp i sommar så jag kan tyvärr inte skicka den med någon vän.)
Just när jag nästan bestämt mig för att lämna den bakom mig dyker hyresvärden upp med ett nytt kylskåp till oss (energisnålt och skitsnyggt). Till saken hör att den är inpackad i massa frigolit. Och de bitar som skyddade kylskåpets kortsidor passar perfekt till min byrå! Snacka om att jag blev glad. Jag vet inte riktigt om jag ser det som ett tecken men nu kommer byrån inte bli sönderkrossad på vägen upp till Sverige i alla fall.
Och de sophögs-dömda frigolitbitarna fick ännu ett liv.

Tar de emot frigolit på återvinningsstationen i Sverige? Förmodligen va?